Under skenrättegången var Marie-Antoinette lugn och behöll den majestätiska värdighet som det anstår en drottning. Hon stod anklagad bland annat för att ha konspirerat med prinsarna som lämnat Frankrike. Och för att ha sänt pengar till anförvanter utomlands.
Vägen som hon färdades längs mot döden flankerades av sensationshungriga folkmassor som hyllade republiken och kallade henne ’österrikiskan’, men hon behöll lugnet och värdigheten fram till schavotten på Place du Carousel. Det enda som för ett ögonblick rubbade lugnet. Var när hon råkade kliva på bödel Sansons fot.
”Förlåt”, utbrast drottningen. ”Jag gjorde det inte med flit.”
Hon återinfann sig i lugnet när hon lade sig på giljotinens brits. Bilan föll. En kompakt tystnad följde. Huvudet lyftes upp ur korgen och hölls upp framför folkmassan som brast ut i jubel och skrän.